Click here to view the video on YouTube.

Den närmsta konkurrenten till 50L är Canon EF 50/1.4 USM och kostar i dagsläget ca. 3.400 kr. Vilket betyder att 50L kostar ca. 12.000 kr mer.

Canon har ju dessutom ett 50mm-objektiv som kostar runt tusenlappen. Och det har bevisats i test efter test att man kan ta skarpa och fina bilder med det.

50L är ett väldigt omtalat objektiv. Det är uppföljaren till en flopp, Canon EF 50/1.0 L USM. Ett svindyrt objektiv som presterade rätt dåligt på största bländare.

Är det nya 50L en flipp? Det råder delade meningar om det. Varför? För på pappret är det Canons sämst presterande 50mm-objektiv. Mer distortion. Mer vinjettering. Och mer kromatisk aberration än de övriga 50mm-objektiven i Canons line-up.

Länk till testet på DXO Marks.

Lägg därtill att det lägger skärpan i olika plan beroende på vilken bländare man använder. Och det är nog vad som retat mest.

Om jag ska vara ärlig så hade jag till en början verkligt svårt att se skillnad i bilder tagna med 50L jämfört med 50/1.4 (som jag tidigare ägt). Men det finns några uppenbara skillnader. Först och främst de rundare bländarlamellerna. Detta påverkar oskärpecirklarna, bokeh, i bakgrunden och gör dessa rundare.

När det kommer till byggkvalité så är objektivet byggt som en stridsvagn. Det är en stor skillnad mellan 50L och 50/1.4. Det väger 590g jämfört med 390g. Om man skruvar på ett filter (72mm) så är det även vädertätat. D.v.s att man kan stå ute i regnet och fota utan att behöva oroa sig.

Så nu tänker du att det är läge att springa iväg och inhandla ett 50L, right? Min rekommendation är att man först köper Canon EF 50/1.8 II och testar om man gillar 50mm. Gillar man det tycker jag att man ska uppgradera till Canon EF 50/1.4 USM. Det är ett bra lyft och definitivt värt prisskillnaden.

Jag tycker inte att 50L är värt 16.000 kr. Det är inte så mycket bättre. Men som begagnat är det värt pengarna. För man får ett professionellt objektiv som troligtvis håller i många år och förevigar många skumma kompositioner.

Så slutligen två bilder med mjuk bakgrundsoskärpa från min photostream på Flickr:

Läs mer!

• Länk till Canons specifikation av objektivet.
• Test av Bob Atkins.
• Test av The Digital Picture.
• Länk till Flickr-gruppen för 50/1.2 L.

Men först lite historia. För två år sen hade jag knappast någon aning om vad ISO-inställningen gjorde för skillnad. Inte mycket mer än att man var tvungen att använda högre ISO i mörka miljöer typ inomhus.

En kompis till mig påpekade lila prickar i en bild som jag fotat med ISO 800, jag såg inget… När jag väl såg ISO-brus för första gången. Jag minns det så väl. Det var en bild som jag skrev ut. Och till min förskräckelse såg den inte alls så fin ut som den gjorde på datorn. Usch, ja då ville jag inte använda något annat än ISO 100!

Efter det var jag permanent skadad. Jag granskade bilder i 100% timme ut och timme in. Det var något som plågade mig.

Jag bytte kameror och objektiv, från en Canon 1000D till Canon 7D till 1D Mark III. Likaså bytte jag Canon 55-250 IS mot Canon 70-200/4 L till 70-200/2.8 L till 135/2 L.

Objektivets ljusinsläpp har en enorm betydelse i ekvationen. Av erfarenhet kan jag säga ungefär så här

• f/4.0 = ISO 12800
• f/2.8 = ISO 6400
• f/2.0 = ISO 3200

Men, förutom att byta kamerautrustning började jag testa Lightroom 3 Beta (benäm. LR). Och nu ska ni få se bilder på den faktiska skillnaden. Vi börjar med det viktigaste, hur originalet ser ut efter import till LR utan brusreducering.

OBS! Klicka på bilderna för att se förstoring.

Här kan man tydligt se lila och grönt färgbrus. Det är ett skuggområde där kameran i princip gissar vad som finns där. Detta tar LR hand om automatiskt och resultatet ser ut så här.

Mycket bättre. Faktum är att det är det färgbruset som är den värsta boven. Om man fotar i .jpg och skriver ut eller publicerar bilden som den är så finns det fula färgbruset där.

Nästa steg är att minska lite på luminansbruset. Det är ganska fint och inte alls lika störande som färgbrus. Här krävs försiktighet. Jag brukar i princip alltid hålla mig under 25%. Åtminstone för ridsport och liknande. Gasar man på för mycket ser bilden tecknad, plastig och konstgjord ut.

Så med 25% skärpa, resultat:

Slutresultat, lite ytterligare uppskärpt (tack vare Flickr) och förminskad.

Så vad behöver man då för att åstadkomma mitt resultat? Canons bästa sportkamera tillsammans med Canons ljusstarkaste teleobjektiv och världens bästa mjukvara för att efterbehandla och brusreducera och man bör fota i RAW för att ha bästa möjliga råmaterial att utgå i från. Piece of cake!

Och är det inte ganska sorgligt egentligen? För ridhusbilder blir sällan lika magiska som utomhusbilder. Men de kräver mest jobb :(

Men nej! Så enkelt kan man inte avfärda honom. Han vet ett och annat om hur man åstadkommer det man vill i livet. Och det är ju det som allt handlar om.

Några citat ur klippet:

• Greatness exists in all of us!
• You HAVE to believe!
• NOTHING is unrealistic!
• You really gotta focus!
• Protect your dream!

Men det jag fastnar mest för är hur han pratar om universum. Jag vet att det låter flummigt men detta är den viktigaste poängen. Han menar att om det är något man vill så kan man till och med bryta universums lagar för att åstadkomma det och nå sitt mål. Tänk på det!

Sen jag köpte min Canon EOS 5D den 28:e juni så har jag ca. 1900 bilder. Och från min andra kamera, Canon EOS 1D Mark III, som jag köpte den 16:e april har jag ca. 5000 bilder.

Mitt mest använda objektivet är Canon EF 135/2.0 L USM, ca 2400 bilder. På andra plats, Canon EF 85/1.8 USM, ca. 1100 bilder.

Mitt äldsta objektiv, Canon EF 50/1.8 II är också mitt minst använda objektiv, bara 444 bilder.

Här kommer en rörig färgexplosion av en 20 sekunders exponering. My neighbourhood.

Så idag återvände jag med mitt längsta objektiv, mitt 135mm, för att framställa allén med en helt annan känsla. En känsla av att allén är lummig och mysig.

Nu ser det istället ut som att man skulle få ducka hela vägen igenom allén.

– Första bilden är lite tidig.

– Andra bilden är perfekt, frambenen uppdragna fullt.

— Tredje bilden är för sen. Frambenen hänger och även hästen ser ut att hänga i luften.

– Ögonblicket innan frambenen når marken, lite intressant i mitt tycke.

http://picasaweb.google.com/zteken/Nisse

Det som skiljer är avstånd till motivet och objektivet som används, 28mm vs. 85mm.

Ser du vilken bild som är tagen med vilket objektiv?