Hur är det nu då? Nu tycker jag inte likadant. Nu tycker jag att en bild med färger är svårare att ta till sig. Speciellt om färgerna inte samspelar eller står i kontrast till varann. Det krävs något extra för att göra bilden intressant. Tänk blått vs. rött eller en färgskala i gröna toner med en gul klick. Som ett rapsfält t.ex.

Det är här svart-vitt kommer in i bilden. Det är endast svart och vitt. Kanske lite grått också. Vad händer då? Då blir det lättare att se formerna som utgör stommen i kompositionen. Bilden förenklas och blir tydligare.

Igår, efter att ha fotonördat i tre år, ställde jag om kameran till svart-vitt och komponerade och fotade. Något som slog mig extra hårt var hur tydligt jag kunde se om det var en bra bild med intressant komposition. Direkt! Det var en riktig aha-upplevelse.

Kanske är det för att jag tycker att alla Instagram och Hipstamatic och allt-vad-apparna-heter-bilderna ser typ likadana ut.

Nu känner jag istället att det är ett förbaskat kul och enkelt sätt att dela bilder på. Olika delningstjänster kommer med olika amibitionsnivåer. Flickr t.ex har en viss standard och är ganska annorlunda mot 500px.com.

Instagram däremot är mobilbilder från ens vardag. Man behöver inte känna prestationsångest helt enkelt. Ladda upp och va glad.

Och slutligen en i färg.

De följande två bilderna tog jag med endast några hundra meter i mellan. Men trots det är skillnaden gigantisk. Det är kontrasten mellan dessa jag pratar om. Kan man dessutom komponera en bild med båda de kontrasterande motiven i blir det intressant kontrast!

Något som kan vara kul är att anta en utmaning. Som att ta en bild varje dag, ett 365-projekt. Eller att delta i någon av de otaliga vecko- eller månadsteman som finns online. Jag personligen deltar ganska ofta i Fotosöndag. Vilket har framgått från mina blogginlägg.

Det viktigaste dock är att det är kul. Åtminstone tycker jag det. Ett citat: ”To love what I shoot, I shoot what I love!” Tänk på det!

Men ibland är det enkelt. Som min bild för veckans tema (sko) på Fotosöndag. När det blev annonserat visste jag direkt vad jag skulle ta en bild av. Här i Örebro finns nämligen ett alldeles speciellt skyltfönster. En skomakares skyltfönster.

Foto är en konstform och det finns många konstnärer. Vem som helst kan plocka upp en kamera och börja fota. Då är ett unikt uttryck det som skiljer dig från mängden. Det är också det egna uttrycket som är visionen och det som styr drivkraften bakom passionen.

Det egna uttrycket kan bestå i att komponera bilderna på ett speciellt sätt. Det kan också vara en typ av efterbehandling som appliceras vid ”framkallning”. Eller kombination av båda så klart.

Här är mitt uttryck! Mitt bidrag till Fotosöndag tema vind.

Man brukar lite skämtsamt kalla en person som bryr sig mer om sina prylar än hur bilden blir för en ”gearhead”.

Och nu när jag bytt ut mina stora dyra kameror mot små och billiga kameror känner jag mina bilder är mer intressanta. Som pricken över i:et läste jag ett fantastiskt citat som knyter an till just detta: –”There’s such a misunderstanding about the importance of gear in relation to your photographic vision. Some shooters care so much about gear and pixel peeping that they have no vision. And on the other extreme, you have the shooters who say they have evolved past the point of thinking about gear to where the choice of gear doesn’t matter to them at all.”

av John Richard, från Artist with a Leica.

World of Dreams, mitt bidrag till Fotosöndag tema dröm.

Jag hade precis tagit steget från den kraftiga inlandsisen in i skogen, den mörka och djupa. Då såg jag solens oerhörda kraft manifestera sig på en krokig tall. Den stod ut. Den var annorlunda. Solen formade den. Gav den liv. Visade den för mig.

Denna bilden är mitt bidrag till förra veckans tema, Stabil, på Fotosöndag!