Min kulinariska resa
Idag vill jag berätta om en spännande del av livet som ungkarl och den mångfald det erbjuder. Jag har begett mig på en resa för att utforska de olika smaker kaviar kan erbjuda. Det finns ett fantastisk flora av olika märken och smaker. Länge har Kalles varit den mest omtalade och haft en status de inte riktigt förtjänar.
Testade: Från höger; Kavli krondillskaviar, Isbjörnens light, Kalles (Gold edition)
Visuellt intryck
Kavli lämnar vid fördelning över smörgåsen en tjock härlig sträng med synliga dillfragment. Isbjörnen däremot uppvisar en tunnare sträng med en något ojämn struktur. Kalles skiner på denna punkten då strukturen närmast kan beskrivas som slät.
Hur smakar det?
Det leder oss raskt vidare till den viktigaste och den slutgiltiga punkten, smaken! Kavli är god med en tydlig smak av krondill och en lagom mild kaviarsmak som borde tilltala en bred skala av kaviarkonsumenter. Isbjörnen är en besvikelse. Från det icke tilltalande visuella intrycket till smaken som lämnar mycket att önska. Det smakar fiskigt eller som man säger på engelska, fishy. Kalles, ja vad ska jag säga om den? En blek men något rökig smak, knappast nåt som förgyller en frukost, allt är inte guld som glimmar.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är smak något som är väldigt personligt och individuellt. Antagligen kommer du som läsare kanske komma fram till andra slutsatser. Men för mig har detta varit en fantastisk resa, en resa som gett mig den insikt jag går vidare in i framtiden med för att utforska nya fantastiska händelser och framförallt nya smakupplevelser.
OBS!
Jag vill dock höja ett varningens finger. När jag under provsmakningen njöt som allra mest fastnade en stor bit bröd i min gom. En ringa mängd kaviar på smörgåsen skapade ett baksug som var orubbligt med blotta tungan. Jag fick under mycket olustiga omständigheter lösgöra brödbiten med mina bara händer. Alltså, njut med gott omdöme!